Jag har sedan i september försökt mig på att springa, men lyckas inte få upp orken ordentligt vilket är väldigt frustrerande! Viljan finns men resultatet låter vänta på sig. Johan tycker jag har för bråttom, men jag tycker att det borde märkas lite snart... men, men det gäller bara att inte ge upp. Tror att det är min sköldkörtel som håller mig i sitt järngrepp. Jag har en underfunktion av sköldkörtelhormon och har sedan 2005 tagit Levaxin. Jag har inte lyckats träffa någon läkare som kan hjälpa mig eller som ens orkar förstå hur det är att leva i den här deprimerade kroppen.
Jag har ju några grejer jag skulle vilja klara av. Det ena är att jag skulle vilja klara av att springa 5 km utan att dö. Sedan börjar jag längta tillbaka till Thailand igen. Sist när vi var där blev jag sjuk. Vet egentligen inte vad som hände. Läkaren förklarade att det troligen var en virusinfektion som satte sig på levern. Såå sjuk vill jag inte bli igen, men om jag förbättrar min kondis, går ner i vikt så kanske jag fixar en så lång resa igen. Lite rädd är jag förstås, men jag måste jobba hårt för att nå till detta målet. Jag fyller 50 nästa år och skulle vilja göra den resan då. Många tankar som snurrar här.
Nu ska jag fortsätta min soffkväll här tillsammans med mina älskade små hundar!!! <3
![]() |
Thailandminnen från 2007. En härlig utflykt till Emerald Cave |
![]() |
Tobias |
![]() |
Hela gänget tillsammans med våra Thailändska vänner Mimi, Pu och Nong mfl |