Barncancertrampet 23/8-14 i Växjö 47 km

Igår gjorde vi det!!! Vi cyklade Barncancertrampet i Växjö. Lite pirrigt och nervöst innan loppet och hur kul som helst under loppet. Det var en snabb sammanfattning av dagen. Kanske ska berätta lite mer ingående för er som är lite nyfikna!

På fredagen började Johan "snickra" på en cykel till sig själv... Vi hade ganska sent fått veta att det inte var en runda lämpad för en racer som skulle cyklas. Hm. Vad skulle Johan då cykla på? Han lånade en mtb av en kompis på hans jobb men den visade sig vara alldeles för liten. Grannen kom med en cykel som han kunde få låna. Nej, ett gammalt skelett till cykel hittade han längst in i garaget som hade den torraste och rostigaste kedja jag nånsin sett.

Inga bromsar eller fungerande växlar. Johan är väl född optimist (framförallt tidsoptimist) så vi drog ner till Motorsport och köpte reservdelar till "skelettet". När Johan plockade ihop det han behövde till cykeln i affären provade jag cykeljackor och såklart hittade jag en fin regn/vindjacka från Craft. Den passade perfekt så den fick snällt följa med hem!!! Resten av kvällen fixade Johan till cykeln så den kändes ok. Några växlar fungerade skapligt bra och bromsarna fungerade bra också! Han var glad och jag var glad! Ville ju så gärna att han skulle cykla med oss!!! Bra jobbat Johan!!!

Vi gick upp kl 6 på morgonen och åt vår frukost. Inget särskilt på menyn, men mat måste man ju ha även om det tog emot litegrann så tidigt på morgonen och lopp-nerverna for runt i magen. Johan lastade på cyklarna på bilen och vi drog iväg mot Växjö. Vi hade bestämt att vi skulle träffa Ulla och Linda utanför Strandbjörkshallen kl 9. När vi kom fram hade redan Linda och Ulla träffats.

Tre glada cykelkompisar. 

Vi gjorde de sista förberedelserna på våra cyklar. Jag fixade till mina energikakor i lagom stora portionsbitar. Jag hade bitarna i min styrväska, lätta att plocka fram när energi behövde fyllas på. Vi anmälde oss och fick våra fina armband med texten "Vi kämpar för livet".

Anmälningsavgiften kostade 100:-/person och det gick såklart direkt till Barncancerfonden. Känns bra!!! När Johan gick förbi en kille i folkmassan på Strandbjörket med sin cykel fick han en rolig kommentar. Han tittade på Johans cykel och sa: "Och nu har Vintageklubben kommit också!!!" Hihi. Inte den nyaste årsmodellen på den cykeln som ni förstår! :p

Klockan 10 gick startskottet och vi for iväg. 

Johan i röd jacka och jag i min nya gula regnjacka. 

Cirka 350 cyklister cyklade den 47 kilometer långa rundan runt Växjö. Det var mest grusvägskörning/motionsspår men även lite asfaltkörning. Det var en del utmanande backar och jag tackar för alla växlar på min cykel. Flera gånger fick jag växla ner på minsta drevet och trampa med lätt, lätt växel uppför de brantaste backarna. Utmaningar som man klarade. En efter en. 

Linda i svart längst fram och jag i gult. 

Vi försökte hålla ihop så gott det gick, men det gick inte alltid så bra. Johan och Linda fick ofta vänta på Ulla och mig men de såg glada ut ändå när de fick se oss!!! 

Linda med sin fina cykel! 

När vi cyklat ungefär hälften av turen fanns en depå där man kunde stanna för lite intag av banan, saltgurka, festis och bulle. Vi stannade en stund och slogs med getingarna som ville åt vår dricka. Det var inte lika roligt att stå där och fäktas med getingarna som att cykla så vi cyklade snart iväg igen. 

Ulla med sin fina väst. "På väg mot Tjejvättern 2015"

Det tog oss tre timmar att cykla de 47 kilometrarna och jag kände att min träning hade gjort nytta. Jag hade nog fått lida ont om jag kommit tämligen otränad. Känns så bra att man nu är igång och jag älskar denna sporten!!! Bara så alla vet! :) Efter loppet stannade vi en stund i målområdet och njöt av segerns sötma! Hurra vad vi är bra!!! 

Tre nöjda kompisar efter 47 km. 

Tobias (yngste sonen som bor och jobbar i Växjö) kom och kramade om sin mamma när vi gått i mål. Det var så kul att se honom. Länge sedan sist! Vi duschade i Strandbjörkshallen och det var så skönt och en belöning i sig bara det!!! Vi intog en välförtjänt lunch på Grand Samarkand och jag är så glad att ha så fina cykelkompisar!!! Vilka äventyr man får vara med om tillsammans med er! Love you all!!! Johan är en självklar partner i min cykling också. Han finns där med sin trygghet, kompetens vad gäller cyklar och cykling och coachande sätt! Love you so much!!! <3
På hemresan hann jag reflektera över allt som hänt under dagen. Är så otroligt stolt att jag kommit så här pass långt i min cykling. Att fixa 47 km och jag har cyklat sedan slutet på juni bara! Jag slår mig för bröstet och dunkar mig själv i ryggen! Bravo!!! :)

Nu laddar vi om! Letar nya lopp man kan vara med i. Blodad tand kallas det visst för!!!

Tack mina vänner för sällskapet i Växjö! 

// Helen

Sammanfattning av träningspass...

Ja, så "säger" runkeepern på telefonen när man kommit hem efter en cykelrunda (eller vad man nu gjort) efter att man med lite skakig hand fått trycka på knappen att man är klar. Man har kommit i mål med det man gav sig ut för att göra. 

Oavsett hur långt eller hur länge man varit ute är det samma sköna känsla som infinner sig när rösten säger: "Sammanfattning av träningspass bla, bla, bla". Då känner man att man har gjort något. Ytterligare ett par mil "i benen". Jag är nu uppe i ca 40 mil sedan slutet på juni. Från 0-40 mil på en och en halv månad. Bra för att vara soffliggaren Helen!!! Jag är stolt och glad att jag verkligen gör detta och jag kommer på mig själv med att tänka cykling många gånger per dag. Nu när det snart är dags att börja jobba efter semestern funderar jag på hur mycket man hinner träna innan det blir mörkt. Vilka kläder jag ska ha på mig i höst då kylan tränger på. Ganska angenäma spörsmål. Det finns det som är jobbigare här i livet. Existensiella bekymmer. Vart hör jag hemma? Vart ska jag vara? I ett samhälle utanför Vimmerby bor nu två barn från Eritrea i en svensk familj. Barnen kom till Sverige tillsammans med sin farbror. Barnen, som är kusiner, lämnades på ett ställe att vänta medan farbrodern handlade mat till dom. Han kom aldrig tillbaka och barnen "lämnades in" på Migrationsverket i Norrköping. Ett jourhem fanns att finna i Storebro utanför Vimmerby där de fortfarande bor kvar. De började direkt i skolan för att lära sig språket och har kommit in i föreningslivet, fått kamrater och lever ett fint liv tillsammans med övriga familjen. Nu hotas barnen (13 och 8 år) av utvisning. Till Etiopien. Där de inte känner en enda person. Måtte någon kunna se att det är två ensamkommande helt oskyldiga föräldralösa barn detta handlar om. Man får inte behandla barn på detta viset. Jag har skrivit på en namninsamling för att försöka påverka det lilla jag kan! Skriv på du också!!! http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=9102#.U96WIVGUPrk.facebook

I morgon kommer ett gäng fina kompisar med sina ännu finare (sorry) dvärgschnauzrar hit till Prästaboda. Vi ska ha kurs i hur man lär hundar att söka upp kantareller i skogen. Det kommer en instruktör från Hultsfred och har kurs med oss. Sex hundar tar hon i gruppen och det ska bli så spännande och kul!!! Jag var ute i skogen idag för att kolla så ingen varit där o "snott" svampen som vi på lördag ska leta upp. Det fanns gott om svamp!!!! 

När jag gick in i skogen för att se om svampen fanns kvar på de ställen där jag tidigare sett att det funnits ville jag inte ha hundarna med dit. De bara far omkring och trampar sönder svampen. Så jag bad att de skulle vänta ute på skogsvägen. "Stanna". "Vänta". Och så handflatan upp i luften som för att förstärka det jag just sagt. Haha. Jo, de stannade kvar. Så lydigt o fint. Tänkte att de kommer säkert sättandes när de inte ser mig längre, men nejdå! De stod där så fint o väntade. Gullflickorna! <3

Vi fick en härlig promenad. Lite väl mycket spår av vad vildsvinen har för sig bara. Usch. Kusligt. 

Dags för lite mat i magen nu! 

Over and out!!!

// Helen

Tar dagen som den kommer!

Så bra man mår utan en massa måsten och tider att passa!!! Kropp och själ njuter att bara få vara. Igår hade vi visserligen bestämt att besöka Simon med familj i Grän utanför Uppsala. Så vi gav oss iväg från stugan i Älvsala så vi kom fram vid halv 12 tiden på fm. Ebbot vilade då middag och lilla Vera fick lite mat av sin mamma. Herregud så små de är när de är nyfödda! Så späda och bräckliga! Hon var/är helt bedårande lilla livet. Snart vaknade Ebbot också och då blev det full fart! Sparka lite fotboll med farfar var kul! Sara med familj kom också och vi åt en god lunch tillsammans på altanen. Vi stannade bara några timmar då jag vet hur trött man är som nyblivna föräldrar. Men en härlig dag fick vi tillsammans. Underbart!!! 

Lilla Vera sover gott hos farfar Johan. 

Ebbot. 

Farfar och Ebbot. 

Vilken spark!!! 

Ebbot, Ebba och farfar/morfar leker i sandlådan. 

Ebba bakar kakor. 

<3 <3

Så fin bild på kusinerna Ebba och Vera. 

Kvällen tillbringade vi på altanen med en god middag med god dryck till. 

Att inte behöva slåss med mygg är ju helt underbart denna sommar! 

Njut av din dag!

// Helen

Semestern fortsätter.

Efter lite fix hemma i Vimmerby gav vi oss iväg norröver på förmiddagen idag. Det blev en lång resa i gassande sol. Tack och lov för AC i bilen! Vi kom till stugan i Älvsala fram på eftermiddagen efter nödvändig proviantering på både Maxi och Systembolaget. Vilken härlig kväll vi haft här i mosters fina och enkla stuga. Vi har varit nere i vattnet och doppat tassarna och smakat på Östersjön. Solat lite på klipporna och njutit på altanen med varsitt glas vin/öl. Imorgon går färden vidare norröver!!! 

En liten bit får man bära grejerna från bilen till stugan. 

Här är vi!!! :)

Dagens selfie. 

Johan o flickorna. 

Upp med näsan!!! (Y)

Ia. 

Matte! Var är du???

Johan njuter av stillheten och ännu en öl! 

Må väl!!!

// Helen

Värsta rundan!!! Jag fixade att cykla fem mil!!!

Idag har jag cyklat över fem mil. Hälften av det i regn och under stundom ösregn. Vi gick upp tidigt och gav oss iväg mot Sandsjöfors som vi sett ut på kartan redan igår kväll. 2,5 mil enkel resa. Hur svårt kan det va??? Nja, efter att inte ha sovit speciellt mycket på natten pga värmen så hade jag kanske inte min bästa dag. Men jag kämpade på. Johan hejade på som vanligt. Han langade energikaksbitar med jämna intervaller och sa åt mig att dricka när det blev nedförsbackar. Lätt att glömma sånt när man är trött. Jag kände klart att efter jag fått lite energi ut i blodet så gick det bättre... en liten stund... 

Johan blandar energidryck inför rundan. 

Vi stannade vid värdshuset i Sandsjöfors en liten stund. Jag skakade loss lite på benen och vi tog dagens selfie. Kände mig förhållandevis pigg så långt. 

Två glada cyklister. 

Hemvägen var allt annat än en nöjesresa. Regn och ösregn. Det blev efter ett tag kallt om armarna. Jag kroknade ordentligt sista milen. Men jag klarade det!!! Så stolt över mig själv!

En varm o skön dusch blev en ordentlig belöning. Sedan kände jag att all energi och kraft rann ur mig. Jag kände mig helt slut och färdig. Johan fixade så jag fick nåt i magen men det hjälpte tyvärr inte. Hela dagen har nu gått o jag känner mig fortfarande som ett... Ja, jag vet inte vad... Hoppas på en bättre dag imorgon. Måste se om jag kan stötta kroppens återhämtning med någon energiprodukt. Vet inte riktigt vad, men jag ska forska i det. INTE speciellt kul om det ska bli så här efter varje pass. Då ger jag nog upp!!! 

Nu är det dags att stänga de blå och sova en sväng!

Ha det fint!!!

// Helen

Turf-runda

Idag gick vi upp i ottan igen för att försöka komma iväg på en lite svalare cykeltur. Efter frukosten gav vi oss av. Helt underbart svalt och skönt i luften. Ett rådjur och en räv var vi farligt nära att kollidera med direkt. Gulp. Vi cyklade in till Vetlanda via Myresjö. Funkade fint med nya skorna och pedalerna. Börjar gilla hela upplevelsen med riktiga cykelskor. Svårt att förklara, men det är en häftig känsla! Johan är snäll och påminner mig när jag ska klicka ur vid korsningar osv. Han vill väl inte se och höra sin fru vurpa!!! Tack! :)

När vi kom in i Vetlanda slog jag på Turf-appen och vi började leta zoner som vi kunde erövra. Vi hittade en zon vid stationen, en zon på torget, en zon vid polishuset osv. När man hittar zonen måste man stanna där i ca en halv minut innan man kan köra vidare. Under den tiden laddas zonen upp så den blir ägd av mig. Den är min ända tills nästa turf-cyklist får för sig att ta den ifrån mig. Jag kan ta den tillbaka nästa gång jag kommer tillbaka. Vi hann med åtta zoner innan vi begav oss hem igen. Otroligt roligt hade vi när vi vimsade runt på olika platser i Vetlanda. Hihi. 3,4 mil blev det allt som allt och innan vi kom hem hade det hunnit bli ordentligt varmt. 

Två glada turfare! 

Så här ser det ut i Turf-appen. Kartan visar här Vetlanda. De gröna prickarna är de zoner som jag tagit idag. De röda prickarna är zoner man kan ta. 

Resten av dagen har vi mest slappat i skuggan under lönnen på gräsmattan. Så otroligt skön semester vi har!!! Bara älskar det här underbara vädret! Bara att njuta! 

Kvällen avslutar jag med ett glas vitt ute på verandan! 

Imorgon väntar ett nytt litet äventyr i Jönköping igen! :)

Lev väl och njut av det du har!!! <3

// Helen

Triathlon mm

Vilken dag!!! Upp i ottan för att bege sig till Jönköping och SM i Triathlon. Vi lämnade hundarna hos min mamma och sedan gav vi oss av! Vi kom några minuter efter att starten gått i första delmomentet simning. Det såg lite roligt ut när alla simmade under bron (minns inte vad den heter...) Det ser nästan ut som om vattnet kokar när alla crawlar. Vi såg simmarna gå upp på land efter 1,9 km simning. Vissa piggare än andra. Där träffade vi Linda och Rickard också som vi hade en mycket trevlig dag tillsammans med!

Nästa moment var nio mil cykling. Beundrar verkligen bedriften att orka cykla så långt efter en simtur på nästan två kilometer. 

Inte nog med detta, utan efter cyklingen är det dags att springa 2,1 mil. Jag säger inget mer. Jag är stum av beundran över vad människor och människokroppen orkar med. Jag kämpar på med att orka ett par mil cykling... Den nivån lär jag ligga på ett tag känner jag! 

Efter fika på Wayne's coffee house så sa vi hej då till L och R och begav oss till XXL för att köpa grejer till min cykel. Det blev cykelskor, nya pedaler, väska till styret, strumpor, nya däck och Johan köpte sig en cykeldator med pulsmätare... Typ! Så spännande!!!

Snygga cykelskor fast lite läskig färg! 😜

Konstiga pedaler...

Snabba däck från Continental!!! 👍🚲

En väska till styret med plats gör fånen mm! 

En tur till Ikea där vi träffade L o R igen blev det. Ett par små inköp o lunch i restaurangen blev det innan hemfärd. Kul att L o R hängde med till Prästaboda en sväng också innan de åkte hem till sig!!! Kvällen har sedan ägnats till cykelfix och test om jag kan cykla med skor som sitter fast på pedalerna... 

Cykelverkstaden i Prästaboda

Tur man har en egen mekaniker! 

Testade lite ute på gräsmattan och hann inte mer än få fast högerfoten på pedalen förrän jag stod på näsan. Hjälp!!! Sedan var det lite skakigt innan jag fick till den rätta knycken liksom. En vurpa gör ingen sommar. Det lär komma fler. Imorgon tex. 😅 

Nu är vi trötta och hundarna glada att vi är samlade igen!

Godnatt! Imorgon är en annan dag!

// Helen

Värmeslag

Så jobbigt det är för mina pälsklingar när det är så varmt. Dagtid funkar det jättebra trots allt. Små mikropromenader tar vi när nöden så kräver och resten av tiden tillbringar de utslagna i skuggan. Det har ändå fläktat behagligt de sista dagarna också och vi har varit på landet där allt känns så mycket behagligare. Nu är vi hemma i stan över natten då Johan ska köra Bullerby-cup ungdomar hela dagen imorgon med buss. Från förläggning till fotbollsplanen och tillbaka igen. Hela långa dagen. Jag vet att han tycker det är en av höjdpunkterna under året. Att få hjälpa till att köra buss. Kul! Men det innebär ju också att vi kommer hem till ett instängt och varmt hus. Tvärdrag hjälper föga. Så i natt har mina oroliga och varma hundar tagit en sval och skön promenad tillsammans med sin sömniga matte. Ia ville bara gå och gå och absolut inte vända hemåt igen. Nu ligger hundarna ute på uteplatsen och kyler ner sig lite. Hoppas de kan komma in och sova lite till snart. Klockan är nu 02.40 och vi har varit vakna ett bra tag nu. Så är det att ha hund. Man får anpassa sig så gott det går när det krisar så här för dom. 

Jag ska vara hos optikern kl 11 i morgon och behöver lite sömn också. Blundar en stund nu och hoppas hundarna kan göra det också!

Nattliga hälsningar!

// Helen

Skön efterlängtad semester!

Så är man nu mitt uppe i semestern. Som jag har längtat! Och nu är man redan inne på andra veckan! Men vi njuter i fulla drag. Från morgon till kväll! Idag har Johan varit hos Mats i Jönköping och fått prova på att paddla kajak. Hundarna och jag har ömsom lapat sol och ömsom svalkat oss i skuggan. Hela långa dagen. En helt underbar dag!!! Ser nu att jag är visst lite röd här och var på kroppen. Hmm.

Nästan varje kväll ger vi oss ut på en tur med cyklarna också. Det är nästan höjdpunkten på dagen. Att få klä sig i cykelmunderingen och ge sig iväg. Jag har fortfarande väldiga problem med orken. Hjälp så trött jag blir i uppförsbackarna. Slätmark-körning går jättebra och utförskörningen går toppentoppen-bra!!!! :p Det är väl bara att jobba på och hoppas att kondisen infinner sig en vacker dag. Tänk om jag kommit på glädjen och nyttan med cykling för 10-20-30 år sedan! Det är aldrig för sent! Skam den som ger sig!

Nu har vi blivit några dvärgschnauzermattar till som ska köra TjejVättern nästa år. Det är förutom jag, Mahlin, Ulla och Linda nu också Siv och Christina som tränar och kämpar inför vårt stora, stora äventyr i juni nästa år. Vilket gäng vi är och så kul vi kommer ha! Jag har under en tid varit inne och kollat på hotellen i Motala. Vi måste ju ta en hotellnatt för uppladdning och gemenskap innan TV. Men det har varit för tidigt att boka... Helt plötsligt en dag när jag gick in för att kolla hotellen igen... så var det FULLBOKAT! På varenda hotell i Motala. Jag höll på att explodera! Så det var bara att samla tjejerna på messenger-chatten och komma överens om en hotellnatt på Scandic i Linköping i stället. Det funkar ju det med, men så typiskt när man ändå varit på G ett tag. Det löste sig i alla fall och vi är nu bokade och klara där.

Innan dess ska några av oss cykla Barncancertrampet i Växjö 23 augusti till förmån för Barncancerfonden. Loppet är 45 km och det kommer bli spännande att se hur man klarar det. Det kommer bli kul att träffa tjejerna och göra en god sak för Barncancerforskningen mm också! Bra att ha något att träna inför nu i år också! Motivationshöjare! http://www.barncancerfonden.se/1309081152/ Häng med du också!!!

Jag har börjat med linser, kors i taket! Men hjälp vad svårt jag har haft för isättning och urtagning av linserna. Vissa dagar har jag haft så ont i ögonen och folk har trott att jag varit rödgråten. 

Nu går det lite bättre och jag hoppas att det kommer funka så småningom och att jag hittar rätt styrka på linserna också. Jag ska läsa med ett öga och se på långt håll med det andra ögat. Inte helt lätt för lilla hjärnan att förstå detta!

I går natt hade Ia en sån där jobbig natt igen som hon har ibland, speciellt på sommaren. Orolig, springer fram och tillbaka, vill helst vara ute där det är svalt. Under många år visste vi inte vad hennes konstiga beteende berodde på. Massor av utredningar är ju gjorda på henne. Men vi vet nu att hon är hyperkänslig när fästingar biter på henne. Då får hon smått panik. Kanske bränner det, kliar eller något annat som gör att hon blir så orolig. När vi väl hittade fästingen och kunde ta bort den lugnade hon ner sig igen. Jag åkte in till stan och köpte hundarna varsitt Seresto-halsband (mot fästingar) på fm. Det innehåller gift, men det är bättre att hon slipper de här jobbiga anfallen i alla fall! Lilla älsklingshunden!!! <3

Vi har haft trevlig besök av sonen Jonas med familj också. Först träffades vi på Kolmården vilket var jättekul! 

Vi åkte linbanesafari. Oh så kul! 

På barnens Kolmården fick man klappa och pyssla med djuren.

Elliot och Johan busar.

Sara med familj var också med! Jättekul!!! 

Äntligen fick Ebba sin utlovade mjukglass av morfar Johan.

Snurrigt värre i tekoppen. Elliot och Johan tar sig en svängom.

En härlig dag med en massa bus och spännande möten med djuren. När Jonas och familjen gjort Kolmården färdigt kom de ner till oss i Prästaboda för att vara här i några dagar. Det var härligt! Så kul att få träffa barnen också! Det går så fort tiden när de är små. Elliot är redan ett år och tre månader och alldeles full av bus. Höjdpunkten för både Elliot och Embla var nog att de fick hjälpa Johan att klippa gräset med åkgräsklipparen. Åh, vad härligt att se glädjen i barnens ögon!!! <3

Grusvägen utanför gården var också spännande!

Denna stolta uppsyn gör mig helt varm i kroppen!!! 

Embla kunde till och med köra klipparen alldeles själv!!!

Ett nytt litet liv har välkomnats in i familjen också! Häromdagen föddes lilla Vera i Uppsala. Simon, Sandra och Ebbot fick äntligen en liten bebis! Så mysigt att det blev en liten Vera. Så fint namn också!!! <3

Nu ska jag gå en kortsväng med hundarna. Hoppas på att Johan kommer hem från kajakäventyret snart också!

Lev väl!!!

Kram // Helen