En fin men sorglig dag...

Ja, idag har det faktiskt känts som om våren är i antågande. Så varmt och skönt i solen. Jag har till och med tagit fram cykeln nu, så jag cyklar till och från jobbet. Det är härligt! Skönt att det bara är ungefär 300 meter till jobbet... att cykla är ingen favoritsysselsättning...för mig iaf... Johan ÄLSKAR cykling! Det är tydligen det mest underbara och det roligaste man kan göra... Tänk så olika det kan vara! ;-)

Jag (och Johan också) är med i en Facebook-grupp som heter "Dvärgschnauzer" (vad annars???). Det är en helt fantastisk grupp med nära 800 medlemmar. Alla älskar vi våra små skägghundar. Det delas bilder, erfarenheter, händelser och ibland också tråkigheter. Jag har aldrig träffat någon i den här gruppen irl, men ändå känns det nästan som att man känner flera av medlemmarna. Jag har stort utbyte av denna grupp. I maj ska vi ju också träffas i Vårgårda. En hel helg tillsammans med stora och små kompisar! Det ska bli fantastiskt kul. Igårkväll fick jag läsa att en av hundarna i gruppen inte var pigg. Hans matte var orolig och hade pratat med veterinärjouren. Ett besök var inplanerat idag på morgonen hos veterinären. Hela dagen har man undrat hur det stått till med den lilla mannen. Matten har uppdaterat oss då och då på FB-sidan och det har inte varit några glada nyheter. På eftermiddagen fick jag veta att de misstänkte cancer i lymfan med dålig prognos. Hjälp! Min mage knöt sig. Jag förstod då att matte och husse skulle få ta ett jobbigt beslut att låta honom somna in, och så blev det också... Mitt hjärta har gråtit för er hela kvällen. Känns helt overkligt att gråta för någon/några som man aldrig har träffat... Ludde R.I.P. Vi tänker på din familj som har det så jobbigt nu. Hoppas de känner vårt stöd som kommer från hela landet. Från norr till söder! <3<3<3