Fick idag på förmiddagen ett jobbigt meddelande från en god vän. Hon har två hundar, och inatt vaknade hon av att tiken andades konstigt. Då ser hon att lilla tjejen krampar. Ett riktigt stort anfall. Usch, jag kan tänka mig så rädd man blir! De ger sig av till Djursjukhuset. Där lugnar det ner sig en smula, men prover visar att hon har kraftigt förhöjda levervärden. Misstanke väcks mot levertumör. Hunden är gammal, men tid bokas för ultraljud imorgon. De får med sig hunden hem igen, då kommer nästa fruktansvärda chock. Hemma hittar de den andra hunden...död. Men hallå!!! Hur mycket ska man orka? Anneli, jag tänker på er! <3 Tänk ändå så fort livet kan vända.
Annars händer inte så värst mycket... Sova, jobba, äta... ;-) Skönt ändå med ljuset som kommit tillbaka och att det är så varmt och skönt på dagarna.
När man bestämt sig för att försöka hitta en vuxen hund som behöver flytta till nytt hem så finns det verkligen ingen att finna. :-( Det kanske inte är meningen att Ia ska få ett "syskon"... ??? Jodå! Den som väntar på något gott... Det är bara att ge sig till tåls.
Nu ska Johan ut och springa och Ia och jag ska idka soffhäng! Så gott! <3
Snart kan vi börja träna inför "Vårgårda-Cupen"! Tjoho, så kul!!!
Hejsan på er!
SvaraRaderaMen usch vilken tråkigt sorglig historia. En riktig mardröm. Hoppas den andra hunden kryar på sig och att det inte är cancer. kram mahlin och otto