Barncancertrampet 23/8-14 i Växjö 47 km

Igår gjorde vi det!!! Vi cyklade Barncancertrampet i Växjö. Lite pirrigt och nervöst innan loppet och hur kul som helst under loppet. Det var en snabb sammanfattning av dagen. Kanske ska berätta lite mer ingående för er som är lite nyfikna!

På fredagen började Johan "snickra" på en cykel till sig själv... Vi hade ganska sent fått veta att det inte var en runda lämpad för en racer som skulle cyklas. Hm. Vad skulle Johan då cykla på? Han lånade en mtb av en kompis på hans jobb men den visade sig vara alldeles för liten. Grannen kom med en cykel som han kunde få låna. Nej, ett gammalt skelett till cykel hittade han längst in i garaget som hade den torraste och rostigaste kedja jag nånsin sett.

Inga bromsar eller fungerande växlar. Johan är väl född optimist (framförallt tidsoptimist) så vi drog ner till Motorsport och köpte reservdelar till "skelettet". När Johan plockade ihop det han behövde till cykeln i affären provade jag cykeljackor och såklart hittade jag en fin regn/vindjacka från Craft. Den passade perfekt så den fick snällt följa med hem!!! Resten av kvällen fixade Johan till cykeln så den kändes ok. Några växlar fungerade skapligt bra och bromsarna fungerade bra också! Han var glad och jag var glad! Ville ju så gärna att han skulle cykla med oss!!! Bra jobbat Johan!!!

Vi gick upp kl 6 på morgonen och åt vår frukost. Inget särskilt på menyn, men mat måste man ju ha även om det tog emot litegrann så tidigt på morgonen och lopp-nerverna for runt i magen. Johan lastade på cyklarna på bilen och vi drog iväg mot Växjö. Vi hade bestämt att vi skulle träffa Ulla och Linda utanför Strandbjörkshallen kl 9. När vi kom fram hade redan Linda och Ulla träffats.

Tre glada cykelkompisar. 

Vi gjorde de sista förberedelserna på våra cyklar. Jag fixade till mina energikakor i lagom stora portionsbitar. Jag hade bitarna i min styrväska, lätta att plocka fram när energi behövde fyllas på. Vi anmälde oss och fick våra fina armband med texten "Vi kämpar för livet".

Anmälningsavgiften kostade 100:-/person och det gick såklart direkt till Barncancerfonden. Känns bra!!! När Johan gick förbi en kille i folkmassan på Strandbjörket med sin cykel fick han en rolig kommentar. Han tittade på Johans cykel och sa: "Och nu har Vintageklubben kommit också!!!" Hihi. Inte den nyaste årsmodellen på den cykeln som ni förstår! :p

Klockan 10 gick startskottet och vi for iväg. 

Johan i röd jacka och jag i min nya gula regnjacka. 

Cirka 350 cyklister cyklade den 47 kilometer långa rundan runt Växjö. Det var mest grusvägskörning/motionsspår men även lite asfaltkörning. Det var en del utmanande backar och jag tackar för alla växlar på min cykel. Flera gånger fick jag växla ner på minsta drevet och trampa med lätt, lätt växel uppför de brantaste backarna. Utmaningar som man klarade. En efter en. 

Linda i svart längst fram och jag i gult. 

Vi försökte hålla ihop så gott det gick, men det gick inte alltid så bra. Johan och Linda fick ofta vänta på Ulla och mig men de såg glada ut ändå när de fick se oss!!! 

Linda med sin fina cykel! 

När vi cyklat ungefär hälften av turen fanns en depå där man kunde stanna för lite intag av banan, saltgurka, festis och bulle. Vi stannade en stund och slogs med getingarna som ville åt vår dricka. Det var inte lika roligt att stå där och fäktas med getingarna som att cykla så vi cyklade snart iväg igen. 

Ulla med sin fina väst. "På väg mot Tjejvättern 2015"

Det tog oss tre timmar att cykla de 47 kilometrarna och jag kände att min träning hade gjort nytta. Jag hade nog fått lida ont om jag kommit tämligen otränad. Känns så bra att man nu är igång och jag älskar denna sporten!!! Bara så alla vet! :) Efter loppet stannade vi en stund i målområdet och njöt av segerns sötma! Hurra vad vi är bra!!! 

Tre nöjda kompisar efter 47 km. 

Tobias (yngste sonen som bor och jobbar i Växjö) kom och kramade om sin mamma när vi gått i mål. Det var så kul att se honom. Länge sedan sist! Vi duschade i Strandbjörkshallen och det var så skönt och en belöning i sig bara det!!! Vi intog en välförtjänt lunch på Grand Samarkand och jag är så glad att ha så fina cykelkompisar!!! Vilka äventyr man får vara med om tillsammans med er! Love you all!!! Johan är en självklar partner i min cykling också. Han finns där med sin trygghet, kompetens vad gäller cyklar och cykling och coachande sätt! Love you so much!!! <3
På hemresan hann jag reflektera över allt som hänt under dagen. Är så otroligt stolt att jag kommit så här pass långt i min cykling. Att fixa 47 km och jag har cyklat sedan slutet på juni bara! Jag slår mig för bröstet och dunkar mig själv i ryggen! Bravo!!! :)

Nu laddar vi om! Letar nya lopp man kan vara med i. Blodad tand kallas det visst för!!!

Tack mina vänner för sällskapet i Växjö! 

// Helen