Men jag har bestämt mig för att försöka att inte tänka egoistiskt. Inte försöka rädda/bota in absurdum. Det är naturligtvis lätt att sitta här och vara stursk och säga hur man SKA göra. Det är svårt när stunden för beslut ska tas och jag hoppas att vi då har vänner som kan säga att "Hallå! Är det inte dags nu???!!!" Eller att vår veterinär kan vara rak och säga vad som är bäst för hunden. Hemska dag, hoppas du dröjer innan du kommer!!! Att dessa tankar har varit centrala de sista dagarna är att en av medlemmarna i FB-gruppen Dvärgschnauzer blev tvungen att ta farväl av sin älskade hund igår. Oj, vad tårar jag fällt över detta. Jag tyckte det var väldigt, väldigt sorgligt! Hussen fick otroligt mycket stöd av oss alla och det rörde mig till tårar det också. Det är helt otroligt vad den här gruppen är full av kärlek. Merparten av medlemmarna känner man ju inte i verkliga livet men man får stöd, kärlek och omtanke från Skandinaviens alla hörn! <3<3<3 Så när dagen kommer då vi ska ta farväl av våra små så vet jag att det kommer stöd och kärlek till mig genom gruppen och det är en trygghet att veta det!
.jpg)
Idag är det stora sonens födelsedag. Det är alltså 27 år sedan han första gången såg dagens ljus. Han och flickvännen Anna har varit här på besök och även "lillplutten" Tobias är hemma och förgyller vår helg! Älskar er så!!!
Imorgon är det dags för Schnauzerpromenad här i Vimmerby! Det ska bli så skojigt för Hanne och Hector kommer och promenerar med oss. De åker 40 mil för att promenera med oss. Hanne har jag bara träffat i FB-gruppen som jag tidigare nämnde och aldrig i verkligheten tidigare. Det ska bli spännande!!! Ingenting är omöjligt för en skäggägare!!! Välkomna! :)
Igår var Saga och husse ute på en löprunda på kvällen. Ia blir lite ledsen när hon inte får följa med. Hon saknar sin Saga och husse! Lilla älskade skrutt! <3
 |
| Husse och Saga har övergivit mig för en löprunda! Så taskigt! //IA |
 |
| Och här ligger jag och undrar vart hussen och Saga tog vägen... Utan mig!!!! //IA |
/Helen
Ja det är gräsligt tungt när DEN dagen väl kommer. Jag har oxå gått mellan förtvivlan och hopp vad gäller Eros. När han blev akut inlagd som 1½ åring och jag lämnade sjukhuset med tomt koppel så trodde jag mitt hjärta skulle brista. Varje dag som gick grubbla jag på vilket beslut som skulle vara bäst för Eros. Fick ett samtal från vetten varje dag som berätta hur han mådde och då han kämpade på och allmäntillståndet ändå var oki (trots väska i lungan) så valde jag att kämpa lika mycket som han och körde på operation. Han ligger jämte mig i soffan nu så allt gick ju bra, men fy vilken hemsk period.
SvaraRaderaDet gäller att njuta av varje sekund som man har med sina nära och kära för man vet aldrig när det tar slut. Tårarna har runnit dessa dagar när man kollat in snusergruppen <3 I nöd och i lust finns vi alla där för varandra för vi har en gemensam nämnare, våra älskade skägg!
Hoppas du har haft en bra helg med din familj och dina skägg!
Härlig bild på Ia som vill hänga med husse och Saga på joggingturen ;)
Ja, Anna! Så jobbigt det är när det finaste vi har inte mår bra! Tur att det gick så bra för Eros, men jag förstår att det var väldigt kritiskt!!! Att gå ut från djursjukhuset med koppel i handen är det värsta jag vet! Att nästa gång få gå ut från djursjukhuset med koppel i handen och en glad hund i andra ändan av kopplet är det bästa som finns! Men vi hamnar ju till slut i den situationen då det ofrånkomliga är ett faktum. Att vi inte kan komma tillbaka och hämta hem någon hund. Det är en ständig förberedelse för mig, men det är ändå inget man kan förbereda sig för till 100 procent.
RaderaHelgen har varit toppen och avslutningen med skäggpromenad var toppenkul! Kram från oss!!! <3