torsdag 4 oktober 2012

Denna ständiga oro..

Ja, jag har lämnat Saga på Vetlanda djurklinik idag på morgonen för att få hjälp med att ta bort tandsten. Det görs ju i narkos och det är alltid så laddat för mig att lämna hunden och veta att hon ska sövas och risken som alltid finns med det... Det går ju naturligtvis bra, men kan ändå inte låta bli att tänka på det. Jag får hämta henne kl 13 och jag längtar!!!! Tre timmar kvar... <3

Johan och jag har tagit oss tre dagar semester. Det finns alltid saker som måste fixas när man har skogsgård. Nu står älgjakten för dörren och då är det en massa som måste fixas inför det. Igår kväll var Johan och hämtade Sara och lilla barnbarnet Ebba i Jönköping. De har sovit hos oss här i natt och nu skjutsar Johan hem dom till Vimmerby. Det blev en snabbvisit här, men det var trevligt så länge det varade. Jag fick en sån fin födelsedagspresent av Sara, Christian och Ebba. Ett presentkort på en upplevelse. Man kan välja på massor av grejer, och jag väljer nog någon massage eller ansiktsbehandling. Det är så sällan jag unnar mig själv det, så det kommer bli superbra! Tusen tack för det! En bra idé när man ska ge bort något i present är ju att ge ett sådant presentkort. Greatdays : kika in och kolla på allt man kan välja på vetja! :)

Idag verkar det som om det kommer att bli uppehåll i allt regnande, så det får bli en lång promenad med Ia nu när Saga ligger och sover på operationsbordet. Jag ska lägga ett roligt spår till henne tror jag. Det var länge sedan nu.
Hemkommen från spårläggningen. Det är så fridfullt och tyst i skogen. Jag varvar verkligen ner när vi går där och strosar. Hunden och jag.  Men så....KNAK!!! Ojoj, då blir jag livrädd. Ser framför mig (i fantasin alltså) en brunstig livsfarlig älgtjur, eller ett helt gäng med vildsvin som kommer på led emot mig. Livsfarliga! Så jag gör det enda rätta! Sätter fart på mina 80 kilo och springer för allt vad tygen håller hemåt igen. Jag är nog ingen riktig skogsmulle när allt kommer omkring. Lite väl mycket på helspänn för att kunna kalla mig harmonisk och lugn när jag tar mina promenader... haha. Tur ingen såg mig springa i vild panik. Det var säkert "bara" en grävling som fick spring i benen, men det räcker gott för mig vill jag lova...
När spårpinnarna ska hämtas upp av Ia tar vi med oss husse också! Som en bodyguard liksom! ;)



Är våren på väg???

/Helen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar