Fotboll och hundlycka!

I söndags var det dags för oss att ta med oss Leif "ut i det blå". Sjuttioårsdagen firade han förra veckan och vår present till honom var en "tur ut i det blå"! Vi åkte iväg med honom vid 13.30 tiden. Söderut. Vi fikade i Blomstermåla 4 mil norr om Kalmar. Det blev smarriga wienerbröd, macka och kaffe. Solen sken och allt var på topp! Vi fortsatte söderut till Kalmar och den ena bilen vek av vid Guldfågeln Arena och vår bil fortsatte mot Centralen. Där hämtade vi upp Tobias som åkt tåg från Växjö till Kalmar. Leif blev mer än snopen när Tobias klev in i bilen... Sedan åkte vi mot Arenan som ingen av oss i vår bil hade besökt tidigare. Vi hade bokat bord i VIP-loungen med tillhörande sittplatser till matchen Kalmar FF - Elfsborg. Vi fick fin buffé och en härlig fotbollsmatch. Kalmar vann med 2-1. Kul att få vara på plats! Leif tyckte det var kul också, och det var ju huvudsaken!!!

Nästan hela gänget!

Johan, Tobias, Jonas. Raden över sitter
mamma Anita och födelsedagsbarnet Leif

Jag, mina söner + make! <3<3<3

Måndag morgon packade vi in hund och liten fikakorg och styrde kosan mot Köping. Äntligen skulle vi få träffa Saga och hennes familj. Vi blev förtjusta i henne direkt. Så fin och kärleksfull liten tjej! Helt annorlunda i kroppen än vad Ia är. Smäcker! Jättefin! Vi stannade ett tag för fika och samtal om allt man behöver veta för att ta över en vuxen hund. Oj, jag blev så överkänslig när jag tänkte på att vi skulle ta henne från sin älskade familj. Jag tänkte på hur ledsen jag själv skulle bli över att behöva lämna bort min älskade hund. Men Veronica och Roffe var helt lugna. Helt otroliga människor. Jag tjöt som vanligt som en gris. Så typiskt mig att mina känslor bara svämmar över alla gränser. Jag kände mig så lycklig över att vi skulle få ta med oss henne hem mitt i alltihop. Det blev för mycket. Snacka om dålig support från mig! Jag skäms jättemycket för detta, det var verkligen inte meningen. Så svårt att styra mina känslor! Men man är som man är...

Resan hem gick i alla fall jättebra. 

Saga studerar chauffören på väg hem till
Vimmerby.

Först satt hon i mitt knä i framsätet, men efter första rasten flyttade vi till baksätet där Ia låg fastspänd med sitt säkerhetsbälte. 

Första rasten.

Resan gick superbra. De snarkade och sov i kapp de där små älsklingarna. 

Saga sov o var lugn hela vägen hem! <3

Ia snarkar och sover i bilen. zzzzzz

 Väl hemma blev det inspektering av vårt hem. Alla rummen gicks igenom grundligt och metodiskt. 

Det här med att leka med råttor... Hm, det får vi allt lära dig Saga! Du är ju för sjutton en råtthund! :)) <3


Hon åt sin kvällsmat och vi var ute på några kissrundor innan vi kände att det var dags för sängen. Det var inga problem för hundarna att samsas mellan oss i sängen. I halvtid bytte de plats med varandra och Saga tog plats på Johans arm. Sötis!!! Själv sov jag inte så mycket på natten. Massor av tankar for runt i huvudet. När Saga märkte att jag började vakna till ordentligt på morgonen kom hon och satte sina tassar på mitt bröst. Snackade lite. Sedan klev hon upp och lade sig på mitt bröst. Wow, det är så stort för mig! Så har aldrig Ia gjort, jag säger bara, åh så mysigt detta är!

Ia undrar om det ska vara så här... 

 

Saga tar sig en tupplur i soffan. Vill gärna
vara nära och ha koll på vart man är.

Koppelpromenaderna har mycket mer att önska som det ser ut nu. Hon blir helt stollig när kopplet kommer på och vi kommer ut. Det skälls och hon piper och drar något helt otroligt. Vi har lite att jobba på. Förra rundan tränade vi kontaktövningar, och faktiskt gick det riktigt bra på slutet. Vi jobbar vidare!!! Utmaning deluxe! :)) Det här med att lära gamla hundar saker... Vi får väl se...

Ikväll har de ätit kvällsmaten tillsammans. :)

Snart är det läggdags igen! Tack för idag! :)) <3