Säkert ålderstecken?

Igårkväll när jag kröp ner i nybäddad och fräsch säng såg jag framför mig en lång och skön sovmorgon. Söndag morgon och ingen panik med någonting egentligen. Jo, jag hade ju bestämt med mig själv att fönstren i huset skulle få sig en rejäl uppfräschning, men det var ju liksom ingen brådska... Vad händer? Jo, strax efter klockan 6 slår jag upp mina ljusblå och börjar planera för fönsterputsning. Men hallå!!!! Vad är det som händer med mig? Vart tog Helen vägen som kunde sova sig igenom en hel förmiddag??? Tankarna började fara i huvudet direkt: Hur dags kan man gå ut och börja med putsningen utan att grannarna börjar undra om jag blivit "sjuk"??? Är det minusgrader? Kan jag putsa idag över huvud taget??? Ja, kära nån! Fattar inte hur det kan ha blivit så här. Måste ju ändå vara ett säkert ålderstecken när man vaknar tidigt på morgonen även när man är ledig! Ja,ja! Det är bara att gilla läget! :-)) Hur som helst. klockan 10 hade hela huset rena fönster både in och utvändigt! (Tänk vad mycket man hinner bara man tar vara på tiden... ;-) ) Efter lite omplantering av diverse blommor var det dags för Ias mitt-på-dagen-promenad. Det har på senare tid blivit jobbigt att möta hundar ute på promenad. Det ska morras och dras i koppel och jag tycker det är både pinsamt och skitjobbigt. Nu har jag med mig klickern ut på promenaden för att klicka och belöna när hon söker ögonkontakt med mig när hon ser en annan hund. Spänningen var olidlig när vi gick vår 2,5 km långa runda i hundtätt område. Solen sken från klarblå himmel så vad kunde gå fel? Ingenting!!! Vi mötte inte en enda hund, så träningen gick strålande!!! Bättre tur nästa gång! :-)

En skojig film som visar hur Ia helst dricker sitt vatten...